Är lite trött på allt. Vill så gärna gå i förstahand för någon också. Orkar inte tänka på något annat, vill bara inte bli lämnad kvar .. det är allt. Säg vad du vill, jag har tagit smällar förut. För ord .. sårar mer än slag i magen. Jag kan inte se tillbaka, och sakna allt som hänt. För det har jag gjort för mycket av, jag måste börja se frammåt. Göra nya minnen, som jag kan sakna senare. Måste tänka frammåt..frammåt..Alla har någon som går i förstahand, men ingen tar mig i förstahand. Det finns alltid någon framför mig.
Vill bara var någon persons egna diamant. Inte en av alla dom andra stenarna.